tr3tton

Det är väl ingen idé att klaga. Det verkar ju som att alla är förkylda och hostar sönder sig nu. Verkligen alla. Så det är ju skitsynd om oss alla.

Har helt glömt bort förra lördagen. Eller inte glömt bort. Men missat att berätta för er. Det var ju höstpremiär för Hårdrocksgruvan. Wolf stod på scen och det blev riktigt jävla bra. Ljudet var väl så där (om man ska vara snäll) men det visste vi väl nästan innan. Den lokala musikföreningen har under mina 16 år i musikbranschen inte gjort sig kända för sitt knivskarpa ljud direkt. Men jag tror ändå att alla som var här var skitnöjda. Jag är det i alla fall. Om en vecka står Dream Evil på samma scen. Ska bli tokball det också.

Sitter med min hosta och knåpar affischer och annonser. Börjar känna mig nöjd med affischerna som ska upp om en vecka. De som ska upp till veckan för Dream Evil skulle vi egentligen fått förra veckan. I stället har bokningsbolaget skickat affischer för två akter i november. Bra med framförhållning men ge oss gärna grejerna i rätt ordning. Allt blir så mycket enklare då.

Tänkte att ni skulle få vara med och hjälpa oss lite. Vi har ju våra lördagar på GG med hårdrock och nostalgi-kvällar. Fredagar är problemet. Jag tar tacksamt emot förslag på bra aktiviteter.

16 år i musikbranschen? Det är väl en sanning med modifikation. Det är cirka 16 år sedan jag arrangerade mina första konserter. Då på fritidsgården och i folketspark i Hunnebostrand. Sen har det blivit sporadiska grejer. Så att påstå att jag jobbat aktivit i 16 år i denna bransch vore lögn. Ber om ursäkt om jag vilseledde någon.

Upptäckte idag att jag har lite oväntade bloggläsare. Kul. Framförallt var avslöjandet väldigt roligt.

Nej gott folk. Dags att börja förbereda kvällen lite. Vi har två personalfester som anländer ikväll. Tänkte ge dem ett trevligt välkomnande med röda mattan och välkomstdrink.

Hårdrock på er!

Nu har det hänt. Jag har stannat hemma från jobbet. För att jag är sjuk. Bortsett från när jag upptäckte min laktosintollerans förra året så kan jag faktiskt inte komma ihåg när jag var hemma senast. Jag är inte den typen som känner efter för mycket. Men i natt känns det nästan som att jag hostat ur båda lungorna. Ni vet när det gör så där gott ont att bara andas. Tyckte det var bästa att hålla sig hemma då. Dessutom kan jag få gjort lite nytta för GG. Affischer och annat sånt som måste göras. Eller är det att bryta mot min sjukskrivning?

Nu har vi haft möte. Faktiskt två gånger. Om jag ska vara ärligt (och det har min mamma sagt att man ska vara) så är nog mina dagar på Torp lätträknade. Lite orosmoln finns det. Men chansar man inte så vinner man inte. Eller hur är det? Dessutom är jag inte särskilt orolig att behöva gå arbetslös om det nu skulle skita sig. Jobb finns det alltid.

Hur som helst så ser jag fram mot att få jobba heltid med något väldigt roligt. Jag kan återkomma med exakt vad det är jag ska göra lite senare. Det verkar också som att jag kommer få väldigt bra arbetskamrater. Det är trevligt.

Ska nog masa mig ner till Willys snart tror jag. Måste köpa honung och fishermans. Huskurer är de bästa. Sen ska det lagas mat snart också. Tänk om man ändå hade haft någon att bjuda på mat. Så mycket roligare allt hade blivit då.

Jag ska vara ärlig och säga att det var inget svårt beslut att ringa sig sjuk idag.

Det verkar som att det är rätt många som åkt på förkylning och sån skit nu. Jag hoppas att så många som möjligt av er klarar er ifrån det. Det är inget roligt.

The för halsen och snart lasagnette för magen.

Ska försöka uppdatera er så fort det händer något roligt.

Hårdrock!

Idag är det inte lika roligt att sitta på jobbet och äta frukost. Kanske inte ska säga att jag brukar tycka att det är så överdrivet ball annars heller. Mer skönt att sitta för sig själv en stund. Fast idag är det en speciell dag. Igår kom ett besked som fick hela personalstyrkan (eller tre av fyra i alla fall) att vilja säga upp sig. Så här ligger det till:

På mitt jobb finns två chefer. En man och en kvinna. De råkar vara gifta. Mina chefer har två döttrar Den ena jobbar i butiken i Trollhättan. Och den andra ska börja här. Idag. Pappas lilla flicka är det också. Nu har jag bara träffat henne några gånger men den uppfattning som jag fått av henne stämmer helt överens med det som mina kollegor berättar. De som jobbat med henne i några år när hon var här senast. Och tro mig. Det är inga roliga historier. Man kan snacka hur mycket som helst om att folk är värda en chans och så vidare. Men jag har praktiserat det förut. Och det har aldrig visat sig att personen i fråga var värd den chansen. Och nu när jag dessutom har en uppfattning som stämmer exakt med det som mina kollegor berättar så vette fan.

Trodde att jag skulle kunnat löst problemet igår. Men. Tydligen så hade vi inte möte igår. Stressade hem från jobbet för att mötas av en tom krog. Bortsett från städtanten i källaren. Personligen så tycker jag det är bra med information.

Och appropå information. Blir så jävla trött på personer som inte fattar. Om jag säger att jag jobbar till klockan fem är det då möjligt för mig att vara på en annan plats klockan ett? Och att sen bli sur och snacka skit för att jag skulle ha strulat till det köper jag inte. Ska bli intressant när personen i fråga hör av sig för att få fribiljetter nästa gång. Orkar fan inte med skit just nu.

Och mitt upp i allt så tror jag minsann att jag börjar bli sjuk. Ont som fan i halsen. Trött och hängig kan jag nog inte skylla på något annat än mig själv. Trots att jag somnade klockan sju igår.

Hoppas på möte idag. Måste verkligen ha möte idag. Är i och för sig lite osäker på om det är rätt till 100% att säga upp mig men jag har gåttt och mått dåligt på jobb förr. Och jag vägrar göra det igen. Bättre att förekomma än att förekommas brukar de väl säga.

Förhoppningsvis funkar det att vägra bli sjuk den här gången också.

...och EXAKT nu så travade katastrofen in. Bara åsynen av henne får mig faktiskt att må dåligt. Måste bort!

Förlåt. Jag vet att man inte ska dömma folk på förhand. Men jag kan inte låta bli.

Jobb 9:45 till 20 idag. Wish me luck!

Hårdrock!