tr3tton

Det tar emot men. Godmorgon. Idag är en sådan dag när jag allra helst hade legat kvar under täcket. Typ hela dagen. Men det funkar ju inte så. Inte om man jobbar inom handels. Förvisso är det bara elva till fem idag. Eller kvart i elva till kvart över fem för att vara exakt. Men ändå. Jag vill bara skrota omkring idag ju.

Jag har hamnat i ett litet dilemma. Jag är ju som bekant ofantligt trött på att jobba tio till åtta på vardagar och varannan helg. Men samtidigt så trivs jag väldigt bra. Både på jobbet med arbetskamrater och chefer och ute på Torp. Det finns väldigt mycket trevligt folk där ute så det sociala livet blir bra. Hur fan löser man det? Ska jag byta från det till att sitta på ett kontor med begränsat antal kollegor runt omkring mig? Och ingenstans att ta vägen på lunchen. Bara för att få ett jobb med normala tider. På normala dagar. Hade behövt någon som pekade med hela handen här känner jag.

Nu börjar Tomas bli otålig. Jag vill berätta nu. NU! Men det får jag ju förstås inte. I början på nästan vecka skulle det bli definitiva besked. Jo men det har vi ju hört förut. Jag tror det när jag ser det. Eller hör det. Imorgon kväll ska jag i alla fall träffa chef nummer två. Han som är i underhållningsbranschen. Ska bli väldigt skönt att få räta ut lite frågetecken. Och få klara besked på vad som gäller.

Jag kan inte bara säga ja tack och amen längre. Det räcker nu. Jag vill verkligen inte säga det egentligen. Men det räcker nu.

Hårdrock!