Jag behöver hårdrock!

Jag ska börja med att skriva att jag är röd. Jag håller på Liverpool. Min säsong tog slut för någon vecka sedan så det var med ganska ointresserade ögon jag såg på dagens champions League-finalen. Manchester United mot Chelsea. Jag har aldrig gillat Man Utd. På senare tid (rysstid) har jag även börjat ogilla Chelski. Förlåt Chelsea. Men det var ju final. Champions League-final. Så klart att jag var tvungen att kolla. Och hålla båda tummarna för de blå.

Och vad tycker jag då? Först måste jag säga att det var en helt grym match. En final kan inte innehålla mer. Rent spelmässigt måste den vara i klass med finalen 2005. Fast nu fanns ju inte känslorna där. Men visst är det typiskt (och nu kommer jag ta i)  att äckliga United vinner. Bara det att Tevez visar sig vara en av världens mest osportsliga spelare. Visst ska Drogba ha rött kort för det han gör men ärligt så tycker jag att Tevez ska ha ett jävligt oranget kort för osportsligt uppträdande.

Ni som inte sett matchen förstår inte ett skvatt vad jag pratar om. Jag förstår det. Förlåt till er!

Sen missar Terry den avgörande straffen. Han gör en Beckham och och halkar. Jag satt och pratade med min bror (han är också pool-röd) under hela straffläggningen och när Anelka gick fram var vi genast överrens om att han skulle missa. För er som inte vet vem Anelka är så kan jag säga att det är fotbollens svar på Yngwie Malmsteen. En grymt stor diva med andra ord.

Jag är upprörd. Jag erkänner det. Tycker verkligen inte om det röda laget från Manchester. Tyvärr så beror det inte på själva laget så mycket utan mest på att jag känner en del United-supportrar som är allt annat än ödmjuka.

Fan!

Skit!

Jag vet att jag egentligen inte borde bry mig.

Snälla ge mig massa hårdrock!


You'll never walk alone

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0