tr3tton

..men är det egentligen en utmaning? Skit samma. Bäst att följa kodex och göra den.

Så här går det tydligen till:

* Länka den som har utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 stycken i slutet av detta inlägg genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar hos dem.

So. Here goes.

Personen som var vänlig nog att dra in mig träsket är: Sara

¤ Jag är sjukt mörkrädd. Nästan snudd på att det är jobbigt att vara ensam i lägenheten när det börjar bli mörkt.
¤ När jag var liten samlade jag på lukt-sudd och tändsticksaskar. Tror minsann att mor har allt sparat någonstans.
¤ Jag är hårdrockare. Men har en liten flört med Da Buzz.
¤ Jag är laktosintollerant. Eller är jag? Måste kolla upp det snart.
¤ Jag är fullkomligt livrädd för fiskmåsar, hästar och spindlar.
¤ Jag har sju syskon. Halvsyskon förvisso men tre av dem anser jag vara 110% äkta!
¤ Jag är adopterad i vuxen ålder. Vuxen? 25 år var jag i alla fall.

Pust! Kanske inte banbrytande grejer men sju saker blev det. Nu till utmaningen. Härmed vill jag veta sju grymt roliga saker om: Emma, Robin, Qvarn, Alexandra, Pekka, Makki. Hmm... Det blev bara sex. Men det är ju en väldigt trevlig siffra. Och sen har jag uppenbarligen inte så många bloggkompisar. Men för ordningens skull så lovar jag att utmana en sjunde så fort jag hittar en ny vän.

Nu när utmaningen är avklarad kommer lite onsdagstext.

Regn, regn, regn. Hur kul är det? Har fått lite kaffe hemma hos Magnus som tur är. Och GH-abstinensen stillad. Hade tänkt att promenera hem till nyinflyttade Christer och se hur det går får honom med nya leksaken. Men det regnar ju. Fast å andra sidan så måste jag ju faktiskt städa färdigt om jag är kvar här hemma. Är det det här som kallas för livets svåra prioriteringar? Regn och kaffe eller dammsugaren och moppen? Ja vad ska man välja...

Hur som helst så måste jag gå ut lite senare. Idag ska det pratas allvar. Hade ett något roande samtal i förmiddags. Tydligen har jag vilselett personer. Gått bakom ryggen på dem. Och det är tydligen helt och hållet mitt fel att allt är som det är. Det är alltid spännande att få höra massa "sanningar".

Har allvarliga funderingar på att leka quiz idag. Det måste vara minst sex månader sen sist. Tror nog att det får bli så. Sen kan man ju alltid gå och snacka skit med herr caféägare.

Har lite svårt för att sätta fingret på min känsla just nu. Jag saknar vissa som inte finns runt omkring längre.

Som ni kanske förstår så är det "öppna brevet" inte alls långt borta.

Hårdrock på er mina vänner!